Bild från google.

Sitter här och kollar på Det Okända. Vad hemskt med andar och spöken som kommer och besöker en. Jag tror faktist på det hela, eftersom jag varit med/är med om det just nu. Varje natt. Varje dag. Jag hade tänk berätta för er.

Vårat hur är det äldsta på hela gatan, och han som byggde vårat hus var en liten och nätt man(vad jag fått höra iallafall). Vi kallar honom för "döden döden". Jag har sett honom. Flera gånger. Han är liten, har jättestora fötter och han är bara svart. Både jag, min brorsa och min mamma har sett honom, eller inte mamma, men hon har känt av honom. Han gör ingenting dumt. Men jag vaknar ibland, mitt i natten, av att han står och kollar på mig. Han bara stirrar. Min brorsa har sett exakt samma gubbe, båda beskriver honom likadant. Och mamma har känt sig iakttagen när hon sover. Det är jobbigt. Han brukar också stå och gnissla med våran dörr i köket, men det är oftast tidigt på morgonen, inte så ofta, dock. Det är som om han går iväg varje morgon, efter en spöknatt. Usch! Tror ni på spöken och andar? Trots att min historia kan låta "falsk", så är den inte det.

Nu ska jag återvända till TV:n.
<3